140522 Alla kom levande tillbaka!

Maria Langs Skoga (Nora) och Pershyttan

Dagmar Lange

I vackert försommarväder, 22 maj 2014, lämnar 36 pensionärer Falun för Noraskogs bergslag. Med Tord Jansson från Silja Buss och Stig Olsson från SPF Falubygden känner vi oss både säkra och förväntansfulla.

Strax utanför Kopparberg blir det gott förmiddagskaffe på Bångbro Herrgård. Ägaren, Thomas Westlund, berättar att Bångbro Järnverk startade runt 1870. Här har funnits masugnar och bessemerverk. 1987 lades verksamheten ner, men nu finns ny aktivitet med anknytning till stålbranschen.

De sista milen mot Nora åker vi turistvägen, Tre sjöars väg. Vattenytor, snickarglädje, grästak, blommande fruktträd, gullvivor samt en och annan maskros. Så vackert!

Nu är vi framme i idyllen Nora, tillika Maria Langs Skoga, med 5000 invånare i tätorten. En erfaren guide, Magdalena Persson, berättar om mord i Skoga. Snyggt utförda med liten blodspillan, som i Agata Christis böcker. Drygt en handfull personer kan alla vara mördaren. Böckerna skall roa, inte oroa.

Vi startar vår vandring på skojarbacken i Skoga eller torget i Nora. Vi stannar utanför kyrkan, "som kunde ha varit av spunnet socker", och utanför stadshotellet där den danska kvinnan tog in och senare försvann. På blomsterhandelns bakgård får vi höra om bruden, som gick in för att se på sin brudbukett. Hon hittades senare död, flytande i sjön, vitklädd och vacker med konvaljer i handen. Vi går nerför backen till sjön och tittar på häradshövdingens bruna villa, som numera är gul. Häradshövdingens son, Christer Wijk löser många mord. Vi får höra om Puck och Einar Bure, överkonstapel Leo Berggren och landsfogde Anders Löving. I närheten av villan står en byst av Dagmar Lange, alias Maria Lang. Hon vilar blicken på strandpromenaden och alla flanörer som njuter av den vackra miljön. Författaren, disputerad på Pontus Wikner och rektor i Stockholm, skulle ha fyllt hundra år i år. Vi fortsätter till snickeriet, Göthlinska gården och apoteket. Magdalena reciterar intresseväckande under vandringen ur en handfull böcker. Mördaren ljuger inte ensam (1949), Inte flera mord (1951), Kung Liljekonvalje av dungen (1957), Tre små gummor (1963) och Svart sommar (1966). Magdalena rekommenderar de tidiga böckerna.

Efter lunch på stadshotellet, eget flanerande i staden och en kort busstur förbi blommande kastanjer och annan grönska är vi framme i Gamla Pershyttans bergsmansby. Genom att studera tungmetaller i borrkärnor från sjöbotten har man kommit fram till att malm brutits i trakten sedan 900-talet. Den kunnige och intresseväckande guiden, Per Dahlin, visar en karta med spår av 70 masugnar runt Nora. På sommaren bröt man malm, på hösten gjorde man kol, på vintern var masugnen tänd. På våren började man jordbruket.

Vi gick en tur i den mest centrala delen av området. Rödmålade gårdar med gjutna skorstenar krönta med smidda kronor, som vittnade om rika bergsmän. Vi såg Åkergruvans lave och staketet runt ett trehundra meter djupt gruvhål. Ett vattenhjul, mer än elva meter i diameter, som drev en stånggång fram till 1929. Vi fick se det i drift, mäktigt! På hyttbacken kunde vi beundra hyttan, själva fabriken, utifrån. Vi såg skorstenen till rostugnen, där man värmde malmen och blev av med vatten och föroreningar samt gjorde malmen spröd. Efter att vi beundrat huset för masugnen gick vi in och tittade på den. Utrymmet kallades rådstugan. Här samlades man under kalla vinterkvällar, värmde sig och dryftade världsproblem.

Gott eftermiddagskaffe avnjuts i kvällssolen utanför ett antal restaurangvagnar. Sedan tar vi mätta, belåtna och fyllda av upplevelser plats i bussen för hemfärd. Där kan man sitta och fundera över livet tre hundra meter ner i ett gruvhål i slutet av artonhundratalet och samtidigt vara nöjd med komforten i den luftkonditionerade bussen. Och hur ska man få tag i en film med Ola Rapace som Christer Wijk i dåtida Skoga? Stort tack till alla som planerat och medverkat till ytterligare en intressant dag i SPF Falubygdens regi!

Kyrkan i Nora