Den 16 juni konserterade Hemvärnets musikkår från Borlänge med Tomas Hell­ström som dirigent.

Snart är sommaren över och i skrivande stund återstår endast ett musikpro­gram. Den här sommaren har varit förunderligt varm och skön, till och med regnfri nästan alla söndagseftermiddagar när musiken klingat mellan furustam­marna i Stadsparken. Endast en augustisöndag fick programmet flyttas till reservscenen i Dalarnas Museum.

Det här var fjärde året som Falu kommun ord­nade "Musik i Stadspar­ken". Elva konserter stod på programmet och upp­skattningsvis har över tretusen åhörare njutit av den musik som bjudits.

Publiken har i stor ut­sträckning utgjorts av äldre människor som uppskattar parkens tvåhundraåriga tallar och den sagolika atmosfär som där råder.

I en artikel i FaluKuriren den 10 november, skriven av Per Malmberg, fick vi en del historiska fakta om Stadsparken. Dessförinnan visste varken jag eller många med mig något om parkens bakgrund. Parken anlades 1898 och fem år senare byggdes Ryggåsstugan som i dag är servering. Musikpaviljongen fick vi inte något årtal på.

Det var Falu Planteringssällskap som lade grunden till parken, som sedan drevs av kommunen fram till 1970, då landstinget tog över. Lasarettets tillväxt har krympt parkens yta men fortfarande ger området kring musikpaviljongen bra akustiska förutsättningar. Såväl stora musikkårer som mindre orkestrar kan vittna om paviljongens fina akustik.

Det finns ca 200 fasta sittplatser inklusive serveringens bord och stolar. Många är de som tagit med sig något att sitta på, då vissa söndagar haft över 500 besökande. Jag vill påstå att det är få städer av Faluns storlek som har så dåliga publikförutsättningar i sin "stadspark".

Avslutningsvis kan konstateras att vi äldre är i stort behov av vårt stora fina lasarett men jag tror personligen att "Musik i Stadsparken" kan klassas som vård och hoppas därmed att denna musikoas får finnas kvar ytterligare en tid.

Text och foto: Stig Oskar Hellberg