Vilken resa vi har varit med om! Även om man inte var nöjd med allt var det i alla fall en fantastisk resa. Allt vi varit med om går det att säga något po­sitivt om. Vilket tyst och lugnt hotell utan störande biltrafik! Sköna sängar och runda, hårda kuddar som gjorde att man fick pröva en ny sovställning. Frukosten var densamma varje dag, så hade du bara lärt dig hitta runt så överlevde du sä­kert till nästa måltid.

Dag 1 i Amsterdam gjorde vi en rundtur med buss och kom förbi det ny­öppnade Rijksmuseum, Anne Frank Huis, Koninklijk Paleis, Central Station, Beurs-huset och museerna med Rembrandts och van Goghs målningar. Ett stopp gjorde vi, och det var när vi skulle lära oss att slipa diamanter. Det var naturligt­vis en kortkurs, men kvinnan som tog emot oss hade lärt sig konsten och dess­utom hade hon lärt sig svenska. Lite senare gjorde vi en båttur på kanalerna men skepparen hade inte samma förmåga som diamantkvinnan att berika färden med intressanta fakta. Och vår guide höll sig tyst.

Dag 2 bjöd på en verk­lig upplevelse, nämligen Blomstertåget med sina av blommor uppbyggda figu­rer och miljöer och besöket på Keukenhof. Det var fan­tastiska upp­levelser på alla sätt: 900 bussar (en­ligt bussföraren) och alla hade varit fullsatta när de kom. Folk överallt och så lökväxterna, det var ju för deras skull vi var där.

Dag 3 såg vi förutom Delft och Haag också världens största panoramamålning. Motivet var badorten Scheveningen som den såg ut i slutet av 1800-talet. Den måste ses för att man ska förstå det magiska.

Dag 4, vår sista dag i Holland, kom vi till fiskeläget Volendam som också är känt för sin tillverkning av träskor och ostar. Vi i gruppen kommer att minnas den goda maten och den trevliga miljön på Hotel Old Dutch. Chefen i köket fick till och med ta emot applåder för sin välkomponerade middag.

Lite gruvade sig åtminstone jag för färden hem men det gick lugnt och skönt med buss. Vid 3-tiden hade säkert alla kommit hem till sin mjuka kudde och reseledaren Ingalill Bergvall kunde andas ut.

Text: Carl Magnus Hallbäck Foto: Ingalill Bergvall och Carl Magnus Hallbäck