Vanliga charterresor brukar gå till soliga Medelhavsstränder för bad och andra turistupplevelser. SPF Falubygden tyckte dock något annorlunda och ordnade en charterresa inom landet. Tillsammans med Museiföreningen Gefle-Dala Jernväg beslutade man anordna en nostalgiresa och 45 medlemmar samlades tidigt på morgonen för avresa med föreningens veterantåg.

Målet var Värmlands Kil för vidare färd till hamnen i Fryksta, där representanter för Ångbåtsföreningen Freja mötte upp och berättade den smått osannlika historien om s/s Freja af Fryken. I största korthet kan man sammanfatta det som hänt på följande sätt: fartyget byggdes på Motala Verkstad, sjösattes 1869, kom till Fryksta 1879 från Kalmarsund, förliste 23 juli 1896, av 17 passagerare omkom 11 i vågorna och försvann i djupet och trots många försök hittade man inte vraket förrän 1976, efter att ägaren envist motsatt sej bärgning, dröjde det till 23 juli 1994, 98 år efter olyckan, innan fartyget såg dagens ljus.

Båten renoverades och färdigställdes, men natten den 2 juli 1996 var olyckan framme igen, den fattade eld och blev ett utbränt vrak. Föreningen gav sej dock inte – med hjälp av försäkringsbolaget byggdes fartyget upp igen och den 23 juli 1997, på 101-årsdagen av förlisningen, gjorde den sin premiärtur. 23 juli firas varje år som Frejas dag och samlar massor av besökare. En historisk detalj – den ursprungliga ångmaskinen, som fått medalj på världsutställningen i Paris 1867 – finns fortfarande kvar och driver fartyget!

Det var sedan dags för en guidad tur på Nedre Fryken med s/s Freja och sjölunch ombord. Dagens kapten hette Tony Steen och enligt många ortsbor skulle inte Freja finnas kvar om han inte varit dykarutbildad och länge kämpat för att få upp fartyget "till vilket pris som helst" och själv gjort grovjobbet 55 (!) meter ner i vattnet, bl.a. fäst linorna under båten. Maskinisten hette Göran Eriksson, vars morfars far omkom i vågorna. Hans dotter Frida serverade oss kaffe och är döpt på båten! Leif Kåhlfors var 5 år när båten togs upp. Han berättar att det var en kö på över en mil av bilar från Kil – tidningar, radio och TV var också där. Många talade om de stora ideella insatser som genom åren gjorts genom Ångbåtsföreningen.

Efter ett besök på föreningens lilla museum med mängder av saker som togs upp vid bärgningen, tog bussen (tvärr inte veteranbuss – vi blev för många!) oss tillbaka till tåget hem. Reseledarna Stig Olsson och Sylvia Lomaeus bjöd på kaffe och smörgås i restaurangvagnen. Jers Eric Robertsson med fiolen och Jan-Erik Swan med dragspel underhöll med glada låtar under resan.

Alla skall ha ett stort tack för en utomordentligt trevlig utflykt!

Till sist måste vi naturligtvis tacka Järnvägsföreningen, utan vilka resan inte kunnat genomföras. Också där finns ett stort ideellt arbete bland föreningens 250 medlemmar. Dagens förare på ett HG-lok från 1947 var Leif Fagerström med Per Mattsson som biträde. Ombordansvarig var Dan Johansson och servitör m.m. Christer Södergren. Vi åkte i vagnar som var från 1937 i mycket bra skick – ordnat av föreningens medlemmar förstås! Nämnas bör att en tågresa som vår omgärdas av samma bestämmelser som vanliga tåg – mycket papper alltså!

SPF:s tack för den ovanliga och av deltagarna mycket uppskattade resan framfördes av Gunnar Trued.

Klicka här för fler bilder.

Text Inge Relefors Foto Maud Nilsson