Mycket intressant får vi ta del av vid våra månadsmöten. På aprilmötet berättade Birgitta Sandström, tidigare chef för Zorn­museet i Mora, om Sir Ernest Cassel och om hans anknytningar till Zorn. Ernest var ursprungligen tysk men kom i unga år till England som alltmer framgångsrik bankir med så småningom verksamhet och industriella intressen över hela världen. Birgitta berättade om hans personliga liv, hans förbindelser med bland annat engelska kungahuset, hans hästuppfödning, konstintresse, framför allt 16–1700-talskonst. Han byggde upp en ansenlig förmögenhet och blev småningom adlad Sir Ernest.

Hur blev nu denne finansman intressant för Sverige och oss i Dalarna? Järnvägs- och gruvprojekt var hans områden och han engagerade sig framgångsrikt i gruvhanteringen i Bergslagen och järnvägsbygget Grängesberg-Oxelösund. Givetvis vistades han vid flera tillfällen i Sverige men bosatte sig aldrig här.

Han visade sitt samhällsengagemang genom donationer till olika projekt, bland annat ett badhus. est känd är donationen till ett "Folkets hus" i Grängesberg som utformades i nyklassisk stil med höga doriska kolonner i fasaden. Denna högtidligt stora byggnad skulle av de anställda användas för sammanträden, kurser, bibliotek och som festlokal. Den skulle "vittna om kunskapens värde".

Byggnaden blev vid ett tillfälle svårt brandskadad men byggdes upp igen. Än i dag är "Cassels" en uppskattad lokal för konserter och teater med god akustik.

Sir Ernest blev tidigt bekant med Anders Zorn och anlitade honom som porträttör för sin familj och bekantskapskrets. De blev vänner och träffades ofta. Birgitta kunde berätta om en stor samling konst av Zorn.

Barbro Andréason tackade Birgitta för det intressanta föredraget och överlämnade en bok som gåva.

Som inledning till mötet sjöng SPF-kören Evert Taubes "Så skimrande blev aldrig havet" och en visa om sommarvind.

Text och foto: Gustaf Lagerby