B
Björn Hemstad sjöng till sin egen orkester och vi kunde minnas 50-talet som speglades bakom honom.

En dryg timmes 50-talsnostalgi blev inledningen på vårt 40-årsfirande den 4 maj.

Drygt 170 personer hade samlats i Kulturhuset tio14 för att se och lyssna till underhållaren Björn Hemstad, ursprungligen från Särna men numera bosatt i Rönninge söder om Stockholm.

Björn Hemstad har satt ihop en rad shower med sitt enmansband, allt inspelat i förväg och alla instrument spelade av honom själv. Den vi fick se och höra heter Gobitar på nytt sätt. Björn Hemstad sjunger till den inspelade musiken och samtidigt löper bildspelet på en skärm bakom oss.

– Jag fick tid över när jag blev pensionär, berättade han, så då satte jag ihop min "orkester". De jag vänder mig till är rock-och-rollgenerationen.

Och det är vi det. Det vi fick se och höra var riktigt gamla godingar som på 50-talet framfördes av Fats Domino och Connie Francis – och på svenska av Lill-Babs och Siw Malmkvist – och förstås av Elvis Presley, bland andra.

Mellan sångerna påminde Björn Hemstad om saker vi nästan glömt från 50-talet; filmisarna, jukeboxen, hur viktigt det var att fylla 15, det vill säga "moppe", om killarnas brylcreme och tjejernas tuperade hår à la Farah Diba.

Allt under det att bildspelet bakom honom visade bilder på de unga Lill-Babs och Siw Malmkvist, på lika unga Marilyn Monroe, Elisabeth Taylor och James Dean. Han påminde oss om tiden före Melodiradion, som infördes 1961, när den spännande musiken kom från Radio Luxemburg, eller piratskeppen Radio Syd och Radio Nord. Och den enda TV-kanalen som samlade alla till Hylands Hörna, Perry Mason eller Lucy Show, eller Sportspegeln där Sixten Jernberg stakade mot seger i röd mössa. Och om raggarna och deras bilar. Och mycket annat, som vi som var med då log igenkännande åt.

Avtackad med blommor medan publiken myllrar ut efter föreställningen.

Text och foto: Inger Söderlund