Att starta en bil
Vanligtvis så startar man en bil genom att vrida om startnyckeln och trampa på gaspedalen, men jag har provat ett annat sätt.
Men för att ta det från början ...
1961 köpte jag min första egna bil av en släkting i Stockholm. Det var en begagnad Fiat 500 från 1948. Det var en mörkgrön cabriolet med gula fälgar och med reservhjulet på bakluckan. Jag tycke att den var söt!
I framsätet var det plats för föraren och en passagerare. Baksätet var en smal bänk av trä där ett barn eller en hund kunde få plats. Säkerhetsbälten fanns inte.
Jag körde den själv från Stockholm till Falun. Det gick bra trots att den inte gick så fort i uppförsbackarna. Omkörningar var inte att tänka på, motorn var inte på så många hästkrafter. I Sala stannade jag på en bensinmack för att fylla på bensin. Jag gick runt bilen och tittade efter tanklocket men jag kunde inte hitta det! Bensinmackens ägare kom till min hjälp – lyfte på främre huven och där fanns bensintanken. Under bakre huven satt motorn! Jag tackade för hjälpen, tankade och for vidare.
Väl hemma i Falun parkerade jag bilen utanför huset på Engelbrektsgatan där mina föräldrar bodde. Något som senare skulle visa sig vara klokt. Eller....?
Nu till pudelns kärna...
Nästa morgon satte jag mig i bilen för att köra till arbetet men lyckades inte starta motorn. Inga problem, tänkte jag, jag gör som min bror när hans bil inte startar. Han ger bilen en liten knuff så den börjar rulla nerför backen (Brandbergs backe) sedan hoppar han själv in och "rullstartar" den.
Tänkt och gjort ! Jag knuffade bilen fram till krönet av backen och den började rulla. Vad jag inte hade tänkt på var att dörrarna på min bil öppnades åt andra hållet jämfört med dörrarna på min brors bil, så jag lyckades inte hoppa in i min bil! Den fortsatte rulla nerför backen och jag sprang efter! Lyckligtvis var framhjulen något vridna så bilen svängde så fint och stannade mot Herdins port nära Myntgatan.
Vad kunde ha hänt om bilen hade fortsatt ut på Myntgatan? Å andra sidan var trafiken där inte lika livlig då som den är idag, så det hade kanske gått bra. Jag har aldrig provat denna startmetod igen och det dröjde många år innan jag berättade om händelsen. Jag skämdes över att jag burit mig så dumt åt.
Ulrika Lindgren