Ingrid Timle:

Den 6 oktober i år samlades 23 vintergäckare för att få en guidning på Slottsberget.

Vi skulle varit 25 men alla ville, förståeligt nog, inte ge sig ut i den mycket hårda blåsten.

Visst fick vi se Slottsberget, men till största delen gav vår guide oss berättelsen om Lindholmen, som från början var en klippö omgiven av stup ner mot vattnet.

På 1840-talet startar Lindholmens varv. Ett stort arbete hade krävts för att torrlägga den sanka och vildvuxna stranden mot älven, och det moderna byggandet kräver också mycket av de ingenjörer som ska göra beräkningar, så att husen inte sjunker.

Så småningom blir varvet en framgångssaga och ägarna satsar på utbyggnad. Planen är att spränga bort alla berg i området utan hänsyn till de som bor där. Skateberget raserades, och när varvet behövde en torrdocka, försvann en stor kil av Slottsberget på samma sätt, ja hela Slottsberget planeras nu att jämnas med marken!  

Den f.d. torrdockan. Uppe på berget syns både gamla och nya landshövdingehus. Det vänstra ritades av Gert Wingård och byggdes 1997 av återanvänt tegel.
Åsynen av den långa men moderna trappan som syns i fonden fick oss att rysa. Men alla klarade sig upp. Vintergäckare går inte av för hackor!

Småningom kom varvskrisen som en räddare och Slottsberget finns därför kvar.

Vad var det för ett slott som fanns här? Jo, kung Magnus Eriksson hade i början på 1300-talet en borg som kallades Lindholmens slott. Den förföll, närmast förintades av tidens tand, men namnet kom att leva kvar.

Här på Slottsberget, liksom på Lindholmen, tilläts folk att bygga sina egna hus på ofri grund. Det rådde allvarlig brist på bostäder, då invandringen från landsbygd till stad var stor, och dessa självbyggen blev räddningen för många. Till största delen kom det att bli varvsarbetare som bosatte sig på Slottsberget. Det kunde vara fyra familjer som slog sig ihop och byggde ett hus, där varje familj fick en lägenhet med ett rum och kök. Utan vatten, avlopp och el, vilket dock var vanligt på denna tid.

Idag ser husen ut att vara i allra bästa skick och området är väldigt eftertraktat.

Alldeles nedanför berget fanns odlingsbar mark som användes för att hålla den värsta svälten borta. Här finns ännu idag eftertraktade odlingslotter. Alldeles intill låg Gahms väskfabrik, där många av kvinnorna fick arbete för att klara familjens överlevnad.

Inte förrän i början av 1980-talet drogs kommunalt vatten och avlopp in på berget. Då bara för de som så ville. Tomterna friköptes också, och Slottsberget är nu kulturminnesmärkt med riksintresse, så det var tur att varvet inte fick ekonomisk möjlighet att utvidgas.

Var man än kommer i denna gamla och välbevarade miljö på Lindholmen ser man Karlatornet som en skrämmande rese. Hur kunde det bli tillåtet att bygga denna koloss här?  Helt utan tankar på det estetiska.

Foto: Bengt Hellkvist.

Text: Ingrid Timle.  

Länk till DET GAMLA GÖTEBORG

Inlägg 2022-10-17: Bengt G Bengtsson, 0739-47 27 70, bengt.g.bengtsson@gmail.com