Bakom kameran

Ulf fängslade oss med mysteriet om hur den blott 17-årige Karl, i slutet av 1800-talet,  kunde skaffa sig utrustning och kunskap för att fotografera och framkalla bilder med den tidens minst sagt komplicerade metoder. Om hur han lärde sig att ”Photoshoppa” med de begränsade möjligheter som fanns till buds. Och hur han på ett konstnärligt sätt kunde komponera bilder och ta porträtt, som står sig än i dag.

Och många frågor blev det. Hur kom han på tanken att skaffa kamera och utrustning? Hur lärde han sig konsten? Varför övergav han sina bilder på en vind? Hade de inget värde för honom längre? Och vart tog han själv vägen? Fortsatte han att fotografera?

Ulf har under alla omständigheter gjort ett enastående arbete med att 100 år efter att bilderna övergavs, försiktigt packa upp och omvandla ”glasbilderna” till digitala bilder. Den kanske största bedriften är att koppla ihop bilder och verklighet, till en berättelse. Tänk om Karl hade förstått vilken källa till kunskap om ”Livet i Klarälvsdalen för 100 år sedan” som han skapat.

Bengt

Framför kameran

Om detta skriver Birgitta Loftäng:

Fredagens föreläsning i Vintergäcken gästades av Ulf Magnusson, välkänd Mölnlyckebo, fotograf och reporter hos Lokalpressen. Ulf har tidigare visat sina bilder om Mölnlyckes historia på olika sätt.

Nu hade han ägnat sig åt Ransäterbygden i Värmland med bl.a.  Ransbergs herrgård, som är känd för många Mölnlyckebor genom lägerskolorna som ägde rum där.

Rubriken på föredraget var ”Livet i Klarälvsdalen för 100 år sedan” men rubriken kunde lika gärna varit: ” Vad ett fynd på en vind berättar:” Ulf hade genom kontakter i Ransäter och Ransberg fått ta del av innehållet i några lådor från en vind. Fyndet utgjordes av glasplåtar, dvs foton som en 17-årig yngling, Karl Olsson, tagit runt sekelskiftet 1900.

Karl var något av porträttfotograf, men utan ateljé. Hans ateljé bestod av naturen och i vissa fall av hemmiljöer. Han behövde inte arrangera en bakgrund, som man gjorde i fotoateljéer.

Samtliga personer var ”uppklädda” i sina bästa kläder, finkläderna.

Männen klädda i kostym, vit skjorta med hög krage och hatt eller keps och kängor.

Kvinnorna hade tagit på sig finaste, höghalsade klänningen och hatt. Vilka hattar !  Stora, ibland enormt stora. Finklänningen var inte alltid svart. En del kvinnor var snörda med mycket smal midja.

Flickorna bar naturligtvis sin allra finaste klänning.

Pojkarna klädda i kostym och byxor, som slutade nedanför knät och skärmmössa

Sommartid var den här klädseln inte märkvärdig.

Men vintertid med snö och sparkstötting var männen klädda på samma sätt som sommartid utan ytterplagg. Skidåkande män likadant.

För männen gällde att sommartid stoltsera vid en cykel, alltid vänd åt samma håll.

Förutom ”porträtten” fotograferade Karl olika situationer inom bl.a. skördelivet och sågverksmiljön.

En för den tiden märklig bild var nog den med personerna som badade i ån.

Vintertid fotograferade Karl familjemedlemmarna inomhus, ofta vid juletid med granen. Samma vackra jugendtapet återkom.

För att kunna fotografera inomhus behövdes blixt. I dag är den inbyggd  i kameran, men när Karl fotograferade behövdes en extra person som höll i blixten (nästan som ett tomtebloss).

På en del bilder satt personerna på stolar av järnsmide, gjorda i trakten.

Karl fotograferade också på släktkalas och även det klassiska skolfotot, där klassen, klasserna stod uppställda framför skolans ingång. Samma uppställning som på 30 och 40-talen.

Alla dessa porträttbilder varvade Ulf med naturbilder från trakten. Fotografier med en fantastisk skärpa, där träden speglade sig i vattnet.

Så viktig en sådan här dokumentation är. Det är vår historia som skildras. 

Så mycket som hänt på 100 år, som ju egentligen inte är en så lång period.

Vi tackar Ulf för att han ger sig tid att dokumentera ”svunna tider.”

Birgitta Loftäng

Inlägg: Bengt G Bengtsson (0739-47 27 70, bengt.g.bengtsson@gmail.com )