Gunnar Jernström:

Besök i Göteborgs synagoga den 12 februari 2019

När vår förening nyss fick möjlighet att besöka synagogan visade sig intresset vara så stort att vi raskt fick ordna med ett andra besök den 12 februari och till denna visning hade knappt 30 personer anmält sig. Det blev ett mycket givande besök.

Vår guide idag var Eva Sheingold som under en dryg timme i en personlig berättelse gav oss en inblick i församlingens traditioner och även en bakgrund i den judiska historien. Dessförinnan blev herrarna ombedda att sätta på sig en liten mössa, en kippa, som är ett tecken på den vördnad man visar vår herre.

Den judiska historien i Sverige går tillbaka till Gustav den III och året 1774 då en sigillmakare ombads flytta från kontinenten till Sverige. För att kunna fira sabbat måste 10 män deltaga och på så sätt kom 10 familjer att få tillstånd att flytta hit, först till Stockholm. Var man fick bosätta sig var reglerat. Så småningom fick man tillstånd att även bosätta sig i Göteborg (via Marstrand), Norrköping och Karlskrona. Fullständiga medborgerliga rättigheter erhöll man först 1873.I Göteborg grundades en skola för pojkar 1826 och denna blev ett embryo till Samskolan här.

Synagogan invigdes 1855 och denna byggdes och ritades av August Krüger, arkitekt och byggmästare född i Pommern och med tiden en betydande byggmästare i västra Sverige.
Vi fick en beskrivning över hur rummet i synagogan utformats, männens plats var på golvplanet medan kvinnornas plats var på balkongerna, som här fanns i två våningar. Likaså, inga målningar i rummet men skickligt utformade mönster icke så olika de moriska mönstren.

Vi fick en personlig beskrivning av undervisningen för barnen med religionskunskap, judisk historia, det hebreiska språket och dess särart, stora tecken för konsonanter, små för vokaler och i det traditionella språket med utelämnade vokaler. En beskrivning av hur sabbaten firas, betydelsen av att kunna läsa Torarullarna, betydelsen av böneschalarnas tofsar och mycket mer.

Säkerhetskontrollerna när vi gick in respektive ut ur lokalerna och påkörningshindren framför entrén var en tydlig påminnelse om den utsatthet som en folkgrupp upplever i Sverige-fortfarande på 2000-talet. Det kan leda till eftertanke om hur vi bemöter våra medmänniskor.

Text och bild: Gunnar Jernström