Carl Wilhelm Bagge och Birgitta Loftäng är troligtvis kung och drottning när det gäller folkbildning i SPF Vintergäcken. Helt säker kan jag inte vara då jag bara varit medlem i 10 år men jag chansar ändå på att göra den utnämningen.

Den här hösten har inte varit sig lik, Bagge har ingen kurs denna termin. Det är många som önskar att han kommer tillbaka och delar med sig av sina kunskaper som han samlat under sitt 97-åriga liv. Karl Wilhelm Bagge har många tilltalsnamn, det enda jag inte har hört är Kal Wilhelm. Däremot har jag hört både Kalle, Wille och Kalle-Wille. Det vanligaste är nog ändå Bagge.

Mycket kortfattat kan man sammanfatta Bagges liv med att han föddes i Enköping, som 4-åring flyttade han till Malmö och sedan till Göteborg för att studera på Chalmers. Han arbetade sedan på Götaverken med planering av arbetsmetoder och materialflöden.

Ett bestående minne från tiden på Götaverken finns kvar i de kranar han projekterade och som Ingvar Oldsberg köpte för att försöka bevara för framtiden.
1964 började han som lärare på Tekniska Gymnasiet i Göteborg som sedan döptes om till Polhemsgymnasiet, där stannade han i 25 år. Bagge har bland annat varit en hängiven dansare tillsammans med sin fru Anna-Lisa som tyvärr lämnade honom i våras. Anna-Lisa arbetade som lärare på Wendelsbergs Folkhögskola.

Dom fick två söner, Jonas som följde mammas karriär och är lärare på Wendelsberg. Han är också en skicklig musiker som bland annat kapellmästare på Wendelsbergs revyer. Den andre sonen Martin är också musiker bland annat som populär trubadur.

Bagges första kurs för Vintergäcken var "Olika boende från medeltiden och framåt". Två kurser var kopplade till dåtidens TV-program om Tidernas Historia och Regionhistoria från 300-talet och framåt, Sedan har det blivit Arkitektur, Sveriges historia, Göteborgs historia, Stockholms historia och Skånes och Köpenhamns historia. Jag träffade Bagge när jag gick hans kurs om Göteborgs historia tillsammans med 50 andra Vintergäckare. På den tiden hade Bagge så många böcker med sig för att visa bilder ur att han till och med blev sponsrad av SPF med en vagn att dra dom i. Jag erbjöd mig då att fotografera av bilderna så han kunde visa dom med projektorn. Detta har resulterat i en vänskap som jag fått lära mig mycket av.

Ett av kurstillfällena föreslog jag honom att han skulle berätta om sitt liv, vilket han också gjorde.

Han klagade ofta på att han glömt så mycket, när han i verkligheten kanske bara behövt titta i papperna någon enstaka gång under det en och en halv timma långa föredraget. Samtidigt var åhörarna helt förundrade över alla namn, årtal och andra fakta som han inte hade glömt.

Hans liv har uppmärksammats med en helsida i Göteborgs-Posten och även i Lokalpressen.

Birgitta Loftäng är det full fart på ännu, hon är född i Göteborg och kom till Mölnlycke 1964 då hon och hennes man köpte ett hus. Hon har nu varit änka i 44 år sedan hennes man Birger förolyckats i en olycka under Vätternrundan.
Sonen Lars bor också i Mölnlycke.

När jag frågade vad som startade hennes konstintresse fick jag ett oväntat svar, det var skolplanscherna som hon fick se i skolan. Där startade tydligen allt för Birgitta, inte nog med att hon fick sitt konstintresse, hon utbildade sig också till lärare, eller lärarinna som hon själv säger. Sedan har hon arbetat mycket med barn med speciella behov.

Birgitta har nu haft kurser för Vintergäcken i 25 år. Det genomgående temat har varit konst och litteratur. Den första tiden åkte hon runt till biblioteken i Västsverige och lånade böcker till kursdeltagarna.

Hon har också varit med i Vintergäckens styrelse i 14 år och organiserat alla Vintergäckens kurser i många år.

Birgitta fortsätter med sina kurser i konst. Litteraturcirklarna avslutar hon dock denna termin. När jag frågade henne hur gammal hon är skruvar hon lite lätt på sig, så jag undrar om hon inte vill avslöja det. Jodå, jag fyllde 90 i somras, men jag tycker att folk lägger för stor vikt vid åldrar, "jag kan ju inte hjälpa att jag blivit så här gammal" säger hon.

Birgitta är inte en av dom som är rädd för ny teknik såsom datorer och telefoner, hon ser bara fram emot nya tekniska saker hon kan lära sig.

Bild och text: Ove Sjöstrand