Sitter på min utomhusveranda (utanför Lidköping) och dricker morgonkaffet, lyssnar på stillheten och ser honungsrosorna slå ut i solvärmen, "tornsvalorna" flyger med exakt precision under takpannorna till sina bon.

Vad gjorde du den 1 juni?

Jo, då hade Leif och resekommittén ordnat en Trädgårdsresa till trakten runt Läckö slott.

Trädgårdar fick vi se, men kanske inte så som vi tänkt oss, välansade, prunkande.

Vi for från Mölnlycke via E20 och vid Vara tog vi av mot Lidköping. En vidsträckt Västgötaslätt bredd ut sig. Men har de ingen raps? Jag saknar de gula fälten, undrade någon. Av förklarliga skäl, den varma maj hade rapsen redan blommat över.

Vid infarten till Lidköping blev bussen stoppad av polisen. En ny trafikförordning fordrar att tunga fordon skall besiktigas mer än tidigare. Detta blev en ofrivillig paus för kaffetörstande resenärer. Men Thomas hade allt i ordning. Något försenade kom vi fram till Ekebo gård ute på Kållandsö i närheten av Läckö slott. Här togs vi emot av ägarparet Sara och Niklas Roland, ett yngre par.

Kaffet på stallbacken smakade utmärkt.

Sara är byggnadsantikvarie och berättade om gårdens historia på ett informativt och levande sätt.

Manbyggnaden i karolinerstil, daterad till 1785, stod på en skylt ovanför dörren.
På den nykrattade gången fick vi så gå in i huset. Så mycket var orört, Breda tak-och golvplankor, gamla tapeter, gamla föremål. Stora släktporträtt på väggarna.

Fönstren var inte dubbelkopplade utan man hade innanfönster med bomull emellan. Sara berättade om varje rum och dess funktion, salen med bordet i mitten, kammare, köket med den stora eldstaden. Skåpen var av spontade bräder. Låsen på skåpdörrarna hade små skjutlås. Den stora bakugnen och det särskilda bakskåpet där brödkakorna jäste.

För mig väckte inredningen många minnen, då jag sommartid växte upp i en sådan miljö och än i dag lever i en liknande miljö.

             
På gården fanns ett utedass i ett litet hus. Här fanns två "fjölar", sittplatser och en mindre bänk för de små barnen. Lite längre ner i backen låg en drängstuga i gammal stil. Den hyrdes numera ut till turister.
Man bedrev ekologiskt jordbruk.

Bilder från Ekebod Facebooksida.

Länk till Ekebo gårds hemsida.

Efter denna kulturella upplevelse for vi mot Läckö slott. Här väntade lunchen på Hvita Hjorten, en restaurang sammanbyggd med ett Naturum, som visar traktens natur och fauna. Huset i mycket modern stil är en gåva till kronprinsessan Victoria, Västergötlands hertiginna. Restaurangen låg tidigare inne på borggården i en källarlokal.

Vi bjöds på vänerlax med ramslökssås, kaffe och en liten kaka. Som vanligt här en superb måltid.

Naturligtvis kan man inte bara titta på det pampiga slottet utifrån. Här finns så mycket att se inomhus. Slottets historia inte att förglömma.

Eftersom jag är här flera gånger varje sommar stannade jag utomhus och tittade på den rika blomfloran med bl.a. humleblomster, gökärt, tjärblomster. I en damm växte notblomster.

Gruppen tittade också på slottsträdgården, som Simon Irvine designar. Här odlas de grönsaker, som används på Hvita Hjorten.

Det var en mycket glad och nöjd grupp som hade besökt slottet. Guiden var mycket BRA enligt mångas kommentarer.

Bilder från Läckö Slotts hemsida.

Länk till Läckö Slotts hemsida.

På den slingriga vägen från Läckö for vi mot Lidköping och tog Norra Härenevägen mot nästa uppehåll, GREVEGARDEN.

                               Bild: Jesper Anhede (Grevegardens hemsida)       

Där tog Elisabeth G. Wahlgren emot. Gården var hennes barndomshem. Gården var nu ett projekt i rehabiliteringens tjänst. Elisabeth var utbildad sjuksköterska och trädgårdsmästare och hade arbetet med ett liknande projekt i Lidköping. Projektet påminner om Sinnenas trädgård. Hon menar att det är rehabilitering kopplad till naturbaserad aktivitet. Man tar emot 8 personer, 3 dagar i veckan. Behandlingstiden är 14 veckor. Alla åker hem varje dag. Här arbetar samtalsterapeut, arbetsterapeut, fysioterapeut och sjuksköterska. Verksamheten riktar sig till personer med stressrelaterad psykisk ohälsa.

Området runt husen var uppdelat i regioner bl.a. "Skogen" där du kunde höra trädens sus och se ut över slätten. "Ängen" med flera glest planterade träd, där man kunde vila i gräset, hängmattan eller sitta på en stubbe och bara vara.

Projektet kommer att permanentas.

Vad vore ett besök utan kaffe ? Så även här med en speciellt god kryddad kaka.
Trädgården var inte en prydnadsträdgård. Allt behöver inte vara perfekt. Vi kan njuta ändå !

Länk till GREVEGARDENS hemsida.

Trots den felaktiga rubriken en lyckad, givande resa.

TACK ! Leif och Yvonne !

Nu återgår jag till min "rehabilitering" på verandan.

En skön och innehållsrik sommar önskar Birgitta Loftäng.

                                                    Bild: Ove Sjöstrand

PS

För den som uppskattar gamla byggnader kan jag inte nog rekomendera en tur till Hälsingland.

Bengt G Bengtsson