Gunnar Jernström:

Kaukasus för länge sedan, då och nu

Den 21 februari fick fler än 50 Vintergäckare träffa Sigrun Holmberg och följa med på en resa till Kaukasus. Sigrun, Mölnlyckebo, tidigare lärare vid Högadals- och Furuhällsskolorna, kommunikationspedagog vid Bräcke Östergård med mera berättade hur hennes intresse för detta område tidigt väcktes. I sin fars bokhylla hittade hon bland annat en bok av Essad Bey (Lev Nussimbaum), uppvuxen i oljans Baku som på ett fantasiväckande sätt berättade om denna del av Orienten.

Kaukasus, ett myller av små stater i gränslandet mellan Europa och Asien, några självständiga, några ingående i Ryssland, alla med en mer eller mindre krigisk historia, lockade till besök. 

2015 blev det äntligen av för henne att åka till Kaukasus med sin dotter på en gruppresa.

Vi fick först möta Armenien, som för 100 år sedan utsattes för ett svårt folkmord av det dåtida Osmanska riket med flera miljoner dödade och fördrivna invånare. På flygplatsen i Jerevan möttes gruppen av många mindre flygplan från länderna i närheten. Vilka var de? Jo det var folk med pengar som skulle spela på kasino!

Landet, vackert beläget med en medelhöjd om 2000 meter, har som sina grannländer sitt eget alfabet och sitt språk, avvikande från grannarnas. Det var också det första land som gjorde kristendomen still statsreligion på 300-talet, Georgien kom några tiotal år senare. Ett land med stark musiktradition med för oss kända namn som har rötter härifrån. Herbert von Karajan, Charles Aznavour, Cher med flera. Vi fick uppleva en enastående natur med stora höjdskillnader, med kyrkor med få fönster, med gröna sluttningar och i fjärran berget Ararat, dock precis innanför gränsen till Turkiet. Här fanns karavanserajer med anknytning till Sidenvägen men här användes hästar i stället för kameler för att transportera varor.

Armenien söker precis som grannen Georgien kontakter med Europa även om geografer brukar betrakta dem som hörande till Asien.

Så fick vi möta Georgien och kunde på en stadsbild från Tbilisi se att vårt Telia var verksamt här. Georgien är det land i Kaukasus som är mest västorienterat och landet har också en komplicerad relation till Ryssland.

Vi fick höra om katter och kattskulpturer, om ljusare kyrkor här, om samförstånd mellan olika religiösa grupperingar, om svåra vägförhållanden, om "Military Highway" mot Ryssland till del byggt av tyska krigsfångar. Stalin härstammade härifrån och ett museum om honom besöktes.

Georgien betraktas av många som vinets vagga. Var det gott? Åsikterna var delade.
Precis som i Armenien var naturen dramatisk med flera bergstoppar på över 5000 meter, dock Kaukasus högsta berg Elbrus, 5642m ligger i Ryssland.

Nästa land på resan blev Azerbaijan, ännu ett land med dåliga grannrelationer. Hit kunde inga varor från Armenien föras, de som hade med sig armenisk konjak blev att med den vid gränspassagen. Ett land med en mer muslimsk kultur.

Här drack man i första hand te, inte kaffe och här mötte man ett stäpplandskap och här var det riktigt varmt också. Vi fick se bilder från Baku med alla dess oljeborrtorn, med gaskällor.

Bröderna Nobel var verksamma här fram till revolutionen. Vi fick se bilder från den gamla fina staden och bilder från det nya moderna Baku. Baku by night strålade verkligen i kraftigt ljus!

Det blev en inspirerande berättelse om en spännande region, behagligt och kunnigt framförd av Sigrun Holmberg och det skulle vara roligt att höra henne berätta om någon av sina andra resor.

Det är intressant att möta kunniga berättare från vår hemort och det finns säkert flera i vårt närområde som kan ha något intressant att berätta om. Lokalen, Röda rummet i kulturhuset var väl lämpad för denna typ av presentation.

Ett personligt litteraturtips: Anna-Lena Laurén, "I bergen finns inga herrar"

Text Gunnar Jernström

Bild Pia Holmberg

Inlägg: Bengt G Bengtsson (0739-47 27 70, bengt.g.bengtsson@gmail.com)