Leif Karlssons kåseri 20191114, Afternoon tea

Då var vi inne i november månad. Detta är den månaden som vi svenskar tycker minst om. Många hade säkert velat stryka den från almanackan om det hade gått. Det mest positiva med november är att nu kan man börja avsmaka glöggen och äta pepparkakor och börja med att plocka fram utebelysningar som garanterat inte fungerar trots att när dom lades in var i prima skick. För att inte tala om alla adventsstakar som inte heller fungerar trots att dom lyste när dom släcktes i januari. Det blir att skruva i och ur lampor för att se vilka som är hela.

En annan novembersyssla är att skifta däck på bilen. Det finns två sorters bilägare, dom som byter till vinterdäck så snart det är lovligt och så dom som drar sej i det längsta. Man går där och sneglar på däckhögen och skjuter arbetet framför sej dag för dag tills det inte går längre. Naturligtvis så ligger däcken längst in i garaget, bakom sommarmöblerna som inte ställdes in för så länge sedan. Det blir att plocka ut dem igen och bära ut däcken Väl ute i dagsljuset ser inte alla däck så bra ut, några ligger på gränsen för laglighet, men i morgon är sista dagen så det blir till att montera för att efter någon vecka köpa ett par nya däck, men tro inte att detta händer, dom kommer att få hänga med hela säsongen.

Nästa fundering, var står domkraften? Den har inte setts till sedan bytet i våras Efter lite letande i skrymslen och vrår hittas den till slut. Då plötsligt går det upp ett ljus för bilägaren. Domkraften hade slut på oljan i våras och lyfte knappt upp bilen, så det blir till att åka till tappen och fixa olja till densamma. Hemma på gårdsplanen igen, allt är förberett, kompressor framdragen, matta att stå på knä på, 5-56 till hjulmuttrarna, inget kan gå fel Arbetet påbörjas, men oj, vad bultarna sitter hårt. Det blir till att leta reda på ett rör att förlänga fälgkorset med. Var ligger nu detta? In i garaget och leta igen och efter tjugo minuter har det hittats. Mot bilen och den trilskande bulten, och nu gick det att lossa den. Aluminiumfälgar har en förmåga att fastna på navet men med hjälp av baksidan på en yxa och en rejäl rallarsving lossnar hjulet.

På med vinterhjulet och till slut är alla hjulen monterade, men ett framhjul är nästan helt utan luft. Starta kompressorn, sätta på däckpåfyllaren och börja blåsa. Men inget händer, det bara blåser. En titt i luftpåfyllaren och upptäcker att den lilla svarta packning som skall finnas där är borta. Ändå var den nyinköpt på Biltema i somras. För vilken gång i ordningen har detta hänt? Men som man säger: "Den som köper billigt, köper dyrt". Det blir till att gå till grannen och fråga om han har någon. Men just vid detta tillfälle var inte grannen hemma. Hem ingen och sitta och vänta på att grannen skall komma hem. Lika bra att ta en kopp kaffe medan man väntar. När vattnet slås i bryggaren stelnar blicken till. Kaffet i burken är slut och bilen är okörbar. Det får bli ett glas Proviva i stället.

När skymningen faller kommer grannen tillbaka. En rask promenad dit, låna luftpåfyllaren, pumpa alla däck, tillbaka till grannen, tacka för lånet och så var den dagen till ända. Men däcken kom på i rätt tid.

Först kom Bohusläningen, sedan var det Tv4 och som grädde på moset kom Landet runt. Varför detta stora intresse för att något hänt i en glesbygd, för Kville får väl räknas dit. En nyetablering är ju alltid spännande och särskilt när det gäller livsmedel. Verksamheten har pågått lite då och då under hösten men har nu blommat ut fullständigt. Det har även ryktats att centerns Annie Löv är på väg hit ner. För hon tror fortfarande att skall något hända på landsbygden så är det centerns förtjänst. Det senaste med att sänka skatten för invånare i några glesbygdskommuner med 5 kronor i månaden tycks hon vara mycket stolt över. Affärsidkaren tar det hela med ro och tycker bara det är kul att kunna hjälpa till. Utanför affären har han sirligt präntat den gamla gåtan på en stor masonitskiva. "Två män satt i en båt. En rodde åt väst och en åt ost. Åt vilket håll gick båten?" Svaret får man komma på själv.

Ovanför dörren hänger två stora ringar som likt OS-ringarna går i varandra och symboliserar firmanamnet. Olles Ost.

När man öppnat den gedigna dörren och kommit in i det som förut var köket kan man välja vilken ost man vill ha. Det finns Hushållsost och Hushållsost eller Hushållsost.
Stora föreningar i närområdet har redan använt sig av denna service att handla ost i närheten.

Till våren kommer det också att kunna beställas ost till frukostmackan som på ett miljömedvetet sätt kommer att levereras med cykel. Man kan välja med eller utan batteridrift på cykeln. Om man väljer batteridrift går 1 kr per skiva till Ett renare hav.

Det har även pratats på att det kanske också kan bli tillgång till apotekstjänster eftersom dom har skralt med öppet tider i Fjällbacka och ostmästaren har goda kontakter med medicin kunnig personal. Detta skulle bli ett stort lyft för Kville med omnejd om detta kan genomföras.

Fortfarande har inget hänt med trafikkaoset vid bygdegården Många idéer har stötts och blötts men ännu har inget nytt framkommit. Men nu verkar det som det har hänt något. Pensionärer kan få åka postbil, sopbil eller glassbil till läkare och andra sammankomster. På så vis blir det mycket mindre med bilar vid bygdegården. Att ingen har tänkt på detta förut.