Leif Karlssons kåseri och dikt

Uppdaterades: 14 september 2019
  • Leif Karlsson läser sitt kåseri och dikt

Leif Karlssons kåseri och dikt, 20190912

Då har vi kommit in i september, mognadens månad. Nu skall allt skördas som har såtts under våren. På många sädesfält ligger halmen prydligt i hoprullad i balar medan andra sädesfält väntar på att skördetröskan skall komma. Både tama och vilda djur har kunnat äta sej mätta i år Vi har haft en normalsommar i Sverige regn och sol om vartannat. Alla våra kära fågelvänner håller nu på att flytta söderut. Synd om alla svalor som förr kunde sätta sej på telefontråder och invänta varandra, nu har dom ingenting att sitta på sedan fibern har invaderat vårt land.

I SPF skolan har höstens kurser redan startat. Datorerna har dammats av efter sommaren är nu åter igång i bygdegården. Inte mindre än över 100 personer har anmält sej till höstens kurser och redan har det planerats uppföljning av kursen i tvåändstickning, den har graderats upp till treändstickning problemet är bara att hitta den tredje ändan i nystanet, men försök görs på många håll.

Ikväll skall vi få lära oss lite om mediciner och sjukdomar. Det är lite konstigt när man pratar sjukdom för ingen vill ju vara sjuk men om man berättar för någon om sin åkomma har denne någon alltid varit sjukare än du själv. Och om då denne någon berättare för tredje person har denne varit ännu mera sjuk och så kan det fortsätta hur långt som helst. Vetenskapen har gått långt när det gäller att bota sjukdom med tabletter men varför skall dessa små piller smaka så illa. Det är nästan så att ju värre dom smakar desto bättre botar dom Som liten hade jag astma och de bruna pillren som jag skulle äta för detta var hemska. Svälja dom hela var inte att tänka på utan mamma fick försöka att kamouflera dom i allt möjligt godsmakande rätter men det var en pina varje gång.

Om brännvin kan man ha olika åsikter. Många tycker att det smakar gott medan andra har svårt att dricka det men som liten hade jag ofta ont i örat och hade öroninflammation och botemedlet mot detta var att hälla en skvätt brännvin i örat. Detta var fasanfullt när drycken träffade trumhinnan. Det kändes som hela huvudet skulle sprängas i ett stor brusande ljud. Miljömedvetenheten blir bara bättre och bättre här i bygdegården. Det senaste är vi nu har slopat kaffekopparna. Nu tänker vän av ordning hur i hela friden skall vi dricka kaffe. Det är så fiffigt uträknat att man tar en eller flera av sina lotter, som ni är så duktiga på att köpa, rullar upp dom försiktigt och sedan rullar ihop den igen och på så vis bildas ett lite hål i mitten av lotten. På varje bord kommer det att stå en skål med Neskaffe och så suger man i sej några korn till varje tugga av smörgåsen och vips med hjälp av saliven har vi fått en kaffe slurk. De använda lotterna kommer sedan Lillemor att klippa till i små konfettibitar som släpps ned över Morgan som ett stilla snöfall när han läser Tomten på julavslutningen.

Många har sprungit runt om bygdegården flera gånger och letat efter någon form av komposttunna men den har inte hittats ännu.

Om ett par veckor är det åter dags för mannekängerna att beträda Catwalken. Då blixtrar kamerorna från de stora modemagasinen när dom gör entré i höstens senaste kreationer.

Ett rykte har snappats upp att Dior önskar göra en mer lantlig vårkollektion, som kommer att döpas till Bond Jour och därför har Lasse i Kville kontaktats för uppdrag i Frankrike. Dior har upptäckt den gula nyansen i pressad rapsolja och har för avsikt att göra hela kostymer i denna färg.

På alla våra månadsmöten är det trångt med parkeringen runt bygdegården. Många kör dit bilarna redan på förmiddan för att få en bra plats En mängd förslag om hur det skall bli lättare att parkera har gjorts. Det har stötts och blötts. De flesta skarpa hjärnor i Kville har tänkt till och det senaste är ett parkeringshus av trä i tre våningar. Karl-Rune har redan börjat göra mallar till detta bygge har det sagts. Det kommer att byggas i sektioner och skruvas ihop på plats som en IKEA möbel. Det stora problemet är på och avfartsramperna. Dom kommer att bli långa så därför lutar det åt att använda en gammal vajerkran och på så vis vinscha upp bilarna på parkeringsdäcket.
Fler nyheter än så här har jag inte att komma med denna gången.

Sensommartid
Nu har höstens vindar kommit
nu är sommarns grönska slut
gula blad dom börjar söka sej mot jorden.
Ängens blommor vissnar sakta ned och lägger sej och dör
allting rustar sej för hösten här i norden.
Dröj kvar en stund i minnet tänk på sommarns vackra dar,
tänk på solens varma strålar som oss värmde.
När den lyste från en himmel
som var blå och underbar
likt ett klot av guld som upp i luften hängde.

Men det vemod som du känner
i ditt bröst är helt normalt
du vill inte lämna från dej sommardagen.
Du söker hålla kvar den
i de tankar som du spart
för att orka leva genom vinterdagar.
Vet att nästa år så kommer
åter solen hit till oss,
samma sol som nu allt längre från oss skiner.
Då den väcker upp naturen,
väcker glädjen inom oss
och sveper undan vinterns kalla, sura miner.

Ta och njut av västanvinden
då den ruskar om ditt hår
när den dånar genom trädens kala kronor.
Vet att allting måste ändras
så att någonting blir nytt
ty så har livet alltid för oss varit menat.
Sucka ej när regnet strilar
eller flingor dalar ner
alla dagar ger oss någonting att minnas.
Ovan molnen skiner solen
och visst behövs det regn
alla vädertyper måste alltid finnas.

 

Publicerades: 14 september 2019 Uppdaterades: 14 september 2019