Hej, så återvänder vi till dagordningen efter julberättelserna
 
I VÅR BARNDOMS VINTRAR
I vår barndoms vintrar när snön fallit ner
upphörde vagnshjuls och hovars brak
och stan blev uppfylld av slädar som gled
på tysta medar fram och bak.
Det var hästlort och gulsparv där slädarna höll,
trafiken blev mjuk genom vinterns försorg,
och ingen svor över snön som föll
på vägar och stigar och gator och torg.

Vintern i Klara 1957:
Jag mötte den äldre poeten
och han sade: “Min forne vän!
Hade jag bara en sjömansbiff
så vore det vår igen
Hade jag bara en sup eller två
och ett mättande revbensspjäll
så kunde jag gott höra lärkan slå
över ängarna redan i kväll”
 
Och han gick med sin undfångna tia
käpprätt till närmaste krog
att skåda hur lundarnas blommor slog ut
och höra hur lärkan slog.
 
HISTORIA:
Ester Blenda Nordström tog studenten 1910 och började på Dagens Nyheter 1912, men gick över till Svenska Dagbladet. Hon skrev under signaturen Bansai
(det lär samurajerna har skrikit när de anföll). Hon var träffsäker och rapp i framställningen, Hennes stora genombrott skedde 1914 med boken “En piga bland pigor”. Den oväntat stora uppståndelsen kring boken föranledde författaren att till Wahlström & Nordströms förlag sända följande telegram: “Sverige har mist förståndet, men jag välsignar det”. Det var en tidig form av wallrafferi, av undersökande journalistik, där hon tog jobb som piga på olika ställen och sedan berättade om sina erfarenheter. Hon skrev om Amerika, om folket i kåtorna och en serie uppskattade flickböcker i småländsk miljö. Hennes liv och leverne var sannerligen omväxlande. Denna pionjär hyllas med en glad och livad fest med mat som pigorna fick laga 1914: Gratinerad smörgås med hummerstuvning, Kalvrullader samt Apelsinblancmangé – vad nu detta är -
 
Den aktuella biografin kan rekommenderas
 
GOTT NYTT ÅR!
Fleming