Han berättade till bilder om gruvsamhällen som hade uppstått när malmfyndigheter upptäcktes. Många utvecklades till välordnade samhällen med skolor, affärer och övrig service. När gruvbrytningen upphörde avvecklades samhällena. Nautanen utanför Koskullskulle är ett exempel på ett sådant samhälle. Där bröts koppar och järnmalm mellan 1903 - 1908. Flera gruvor fanns också efter Kirunavägen: Fridhem, Nietsajoki, Snålkok och Suorvanen. Även i Liikavaara fanns en gruva.
Gruvnäringen i Malmberget utvecklades från 1888. Befolkningen växte till 6000 invånare på några år.
Inflyttning skedde från hela Sverige. Bostäder saknades så kåkstäder växte upp. Efter att en stadsplan antogs byggdes permanenta bostäder. Malmberget hade som mest 10 593 invånare.
Gruvan tränger undan Malmbergets samhälle. Redan 1961 startade inlösen av fastigheter och därefter har husflyttningar och rivningar av hus genomförts. Nya hus byggs i Gällivare och
Koskullskulle för befolkningen som måste flytta från Malmberget. Så småningom kommer gamla Malmberget att försvinna helt.
De små gruvsamhällena Dennewitz, Robsam, Tingvallskulle och Vitåfors är avvecklade idag.
Flera kraftverk byggdes också i Luleälven. Liksom vid gruvorna utvecklades platserna till fungerande samhällen med tusentals invånare. När kraftverken var klara avvecklades dessa. Harsprånget och Messaure är exempel på sådana samhällen, idag finns ingenting kvar på dessa orter.
Avslutningsvis konstaterades att malmen och vattenkraften under lång tid har bidragit med mycket stora intäkter till staten.