SPF SENIORERNA-Rönnen I Piteås höstmöte

Föreningen var tvungen att bryta sin tradition, att medlemsmöten skall starta 12:00. Det blev 13:00 i stället. Efter ordförande Lisbeths välkomsthälsning var det den efterlängta de lunchen som serverades. Storstrands köksavdelning motsvarade väl förväntningarna. Efter en frisk råkost / grönsaksbuffé, kunde man välja mellan fisk- och kötträtt och det hela avslutades med kaffe / te och därtill en utsökt så kallad långpannekaka.
Efter lunchen, stod den musikaliska underhållningen på programmet, den framfördes av Bo Selinder med Dag Lindberg som ackompanjatör. Det var ett livfullt program med varma och vitsiga visor. Han bjuder på ett annorlunda artisteri, där kroppsspråket lockar till spontana skratt och applåder.  Sannerligen underhållande!
Ett annat, också fängslande programinslag, handlade om vad det kan innebära att födas och växa upp i det man kallar väglöst land. En del av hennes fascinerande berättelse följer här:
-Jag heter Valborg Gustafsson, kallas för Vava. Jag kommer från Arjeplogfjällen, flyttade till Piteå när jag var 17 år, men räknar mig som Arjeplogsbo. Jag föddes för nittio år se´n. Då gick Silvervägen bara till Jäkkvik. Så pappa lejde en man, som körde oss med häst från Jäkkvik till Tjärnberg. Platsen Tjärnberg kom till på 1860-talet. Det var min farfarsfar som bosatte sig där. Han var renägare från Arjeplog men hade flyttat till Norge, Sulitelmaområdet. Men så tyckte Normännen att han tog för stor plats med sina renar, så han fick flytta hem till Sverige. Jag frågade, varför valde han Tjärnberg? Då har farmor berättat, att där fanns det många sjöar med fisk och så var det många backar som vette mot sydost och där kunde man odla potatis.
När jag var fyra år, fick jag min första bror, Hilding. Han och jag fick vänta fyra år innan nästa bror Kalle kom. Så skulle jag börja skolan i Racksund, sju och en halv mil från Tjärnberg. Ni kan förstå hur det kändes när jag for i augusti och fick inte koma hem förrän till jul. Jag hade det ändå bra i Racksund, det värsta var när vi skulle äta fisk, jag hade aldrig sett en vit fisk.  Dom hade kokat Sellak. Den var benig, den var liten och så var den vit. Jag åt i alla fall och jag lever då än. När jag växte upp, fick jag lära mig att ro. Jag fick följa med pappa på näten, det var roligt. Pappa sjöng alltid i båten och han hade bra sångröst. En trevlig händelse var när prästerna kom. Dom kom en gång på sommaren och en gång på vintern. På sommarn skulle man gå 1 km från Tjärnberg. Sedan skulle man ro över sjön, som var en och en halv kilometer för att hämta dem. I regel var det pappa som hämtade, men så var det en gång, vi fick bud att dom skulle komma en dag tidigare och pappa var inte hemma. Då sa mamma, tror du att du kan ro? Då var jag sju år. Pappa hade lärt mig, om jag skulle ro över den stora sjön, skulle jag hålla till höger, vilken vind det än var. Jag gav mig i väg, gick först en kilometer och sedan fick jag hjälp med båten och började ro. Jag tänkte hela tiden på pappas förmaning och överfarten gick bra. Prästerna som hade gått tre km från vägen, kom och mötte mig och sen rodde dom tillbaka till Tjärnberg.
Så var det tid för lotteridragning. På prisbordet sågs blommor, godis, läsk, kaffe med mera och tre hemslöjdsalster, skänkta av Vava. När vinsterna hittat sina respektive vinnare och innan var och en sökte sig hemåt, påminde Lisbeth om Afternoon the torsdag 28 november 14:00 i Ekologen. Julfesten på Havsbadet 12 december 12:00. Närmare information i annonser och på hemsidan. Den som tänker värva nya medlemmar, skall upplysa att de som vill komma med i vår gemenskap, gör klokt i att betala medlemsavgiften nu. Då gäller den inbetalningen för hela kommande året.

Text och bild: Bertil Berglund                 Bilder!