Från flygplatsen blev det sedan en tvåtimmars bussresa för övernattning i Passau.
Staden var mysig och visade sej från sin bästa sida med strålande sol och vi fick årets första riktiga sommarkväll.
Efter att sovit på hotell en natt var det dags att ge sej av till hamnen och MsViva Two, vårt hem för en vecka framåt. Fartyget, som tog 190 passagerare och var 135 m långt,  uppfyllde verkligen våra högt ställda förväntningar. Under veckan fick vi fantasiskt fin mat serverad av en utomordentligt serviceintriktad och skojfrisk personal.

Första stoppet var i staden Melk i Österrike, sedan följde Esztergom och Budapest i Ungern  och Bratislava i Slovenien innan vi vände och åkte tillbaka via Wien och Linz för att efter 7 dagar åter vara tillbaka i Passau.
På den 110 mil långa resan tur och retur passerade vi inte mindre än 11 slussar i vardera riktningen, alltså slussning 22 gånger. 
Man hade nog väntat sej att få se många flotta villor nere vid flodkanten, men några sådana såg vi inte. Anledningen var att vattennivån i Donau kan stiga så mycket att städerna och villorna byggdes en bit in från floden, men på promenadavstånd. 
Avståndet mellan de två huvudstäderna  Budapest och Bratislava  är bara 6 mil och så nära varandra ligger inte några andra huvudstäder i Europa.
Vid vårt stopp i Wien kom två skönsjungande operasångerskor ombord och underhöll oss med bl.a . flera melodier från Bond-filmerna.

Vi hade guidade bussturer i både Wien och Budapest men i de övriga städerna promenerade vi omkring på egen hand och besökte många imponerande borgar och kyrkor.

Vi kom tillbaka till Markaryd mycket nöjda och glada och med erfarenhet av den tänkta ”rationella” självinchecknningen hos Lufthansa..
Ett stort tack framfördes till Suzane på Josco för att ha arrangerat den fina resan.

Bilder från  resan
(blandad ordning men det går nog att lista ut vilken bildtexten tillhör)
St Stephen´s Cathedral i Passau, Stora fält med ramslök i Melk, Man at work' Bratislava, Flöjtspelare i Esztergom,  Minnesplats för avlidne påven, Parlamentet, Saluhallen i Budapest, och inte minst glada resenärer

 / Karin Svensson