Oändlighetsvandring i Bräkentorp

Efter att några av oss varit tidigt uppe och deltagit i SPF-s gökotta så samlades vi vid grillplatsen i Bräkentorp. Nordanvinden drog ner över fälten och kylde oss 21 vandrare ordentligt. Innan vi startade förmedlades ett sorgligt besked nämligen att vår trogne vandrare Kenneth Johansson inte finns bland oss längre. I och med detta besked hedrade vi hans minne med en tyst minut.
Nu snabbt iväg och när vi kommer in i skogen så blir vinden genast mycket lugnare och beskedligare. Utmed stigen finns informationstavlor som berättar om träden vi passerar. Så småningom kommer vi fram till resterna av en torpruin, till vilken någon i sällskapet haft någon anknytning. Efter den smala stigen kommer vi ut på en grusväg och här blir det mycket bättre med kommunikationen, här kan vi gå i bredd och samtala. Plötsligt säger någon, akta en orm, och minsann här ser vi årets första snok ringla in i skogen. Sist vi gick på denna väg såg vi träd som såg döda ut, men så är inte fallet. Det är lärkträd som tappar barren på vintern men nu fått nya fina gröna barr.
Denna blåsiga dag fikade vi inne i vindskyddet och därefter var det dags för etapp två, nämligen vandring på åsen. Efter att ha gått en kort sträcka får vi syn på ett konstverk i naturen. En av skogshuggarna har tydligen en konstnärlig ådra och med motorsågen format en av stubbarna till ett vikingahuvud. Mycket trevligt inslag i naturen. Denna runda på åsen är ett trevligt inslag i en av de många lederna i Bräkentorp.
Tillbaka blev resultatet knappa 8 km. Nästa torsdag tänker jag att vi vandrar i Vislanda. Samling som vanligt vid bibblan kl 9,00.

/Karl-Erik