Gladjazz och visa ord i oktober

Månadsmötet 21 oktober
Det var ett 100-tal medlemmar som kom till månadsmötet för att lyssna på jazz och få information och träffas denna fina höstdag.
Ordförande Karin Bondeson hälsade alla välkomna till mötet och berättade om de kommande aktiviteterna. Den 5 november har vi våffelcafé kl. 14.00 på Grand och då är alla – även de som inte är SPF-medlemmar – välkomna. Den 10 december är det julbuffé på Ryssby hotell till en kostnad av 450 kr. Även den aktiviteten är kl. 14.00. Förbundet har höjt medlemsavgiften i SPF med 30 kr och därför måste vår förening också höja avgiften och den kommer under 2025 att bli 330 kronor.
Ove Finnhult är föreningens digitaliseringsombud och han informerade om sitt uppdrag. Han har lagt ut ett webbinarium på hemsidan som handlar om hur vi kan undvika att bli lurade på nätet. En träff om detta kommer att hållas på Vuxenskolan senare.
Därefter sjöng kören några sånger under ledning av Wivan Blomster och med Åsa Prytz vid pianot.
Sedan kom Pearly Gate jazzband upp på scenen för att underhålla oss med musik och sprida glädje. Deras tema var ”Bara för glädjens skull” och just glädje är något vi måste ta vara på betonade Jan Eirestål som gav oss många tänkvärda ord och berättelser mellan musikstyckena. Det var sex musiker i denna ensemble och flera instrument som piano, banjo, klarinett, gitarr, trombon, trumpet och kornett. Musiken flödade och vi njöt i fulla drag när de började spela ”Who is sorry now”? Jan berättade att han var uppväxt i Ljungby och spelade i missionskyrkan under 1960-talet. Han var med i ett jazzband redan då. De var på turné i Vittaryd Missionsförsamling. Vi fick lyssna på en av låtarna som spelades då och som handlade om icecream, juice, coca cola och den låten var det riktigt drag i. Förstår inte varför de inte fick återkomma och spela fler gånger i Vittaryd.
Jan gick ett strövtåg genom staden Ljungby och förmedlade sina minnen på ett fint sätt. Bandet spelade ”When I grow to old – to old to dream I have you to remember”.
Glädjen vi söker är en tillflykt och inte en undanflykt sa Jan. Han tog upp lidandet i världen som vi inte kan värja oss emot men att det är viktigt för oss att känna hopp. Därefter spelades en blues ”Second line” som värmde och berörde oss.
Vi fick också lyssna på ett pianosolo från ”Kristina från Duvemåla” där vi blev medvetna om att en miljon svenskar för inte så länge sedan varit flyktingar och många längtade säkert tillbaka till hemlandet.
Hela konserten var så bra! Det var så mycket tänkvärt och tiden rann iväg alldeles för fort. Åsa Prytz gick fram och tackade för en fin underhållning och så mycket vi kunde ta till oss. Bandet gav oss ett extranummer med den kända gospeln ”When the saints go marching on”.
Nu var det dags för kaffe med god smörgås en våning ner. Alla jag pratade med var glada över att få lyssna på så härlig musik. Det var hög stämning vid kaffeborden och många kunde dela sin glädje tillsammans en helt vanlig måndag.

/Elizabeth Thoor