Det händer att vi utgår från Finnstugan.

Den första dagen på första vintermånaden. Ett tunt snöflor täckte marken efter nattens kyla. Vi befann oss, två dussin seniorer, vid Finnstugan väntande på besked om dagens rutt. "Vi väljer väg efter väglag", sa Karl-Erik och berättade att vi avstår från hala, branta partier och följer delvis elljus-spår, där dessa finns tillstädes.
Vi fann snart att halka endast rådde på asfalten mitt på vägen. Här brukar halkan hålla hus, sa Kenneth, som firade sin 77-årsdag idag. Givetvis hade vi uppvaktat honom med sång och hurrarop dessförinnan.
Vid badplatsen rådde ett stilla lugn. Inte en krusning på den spegelblanka ytan kunde skönjas.
Man kan välja många vägar för att komma till Rom, har det sagts. För oss valde färdledaren inte den närmsta vägen till grillplatsens hägn. "Man bör vara sugen inför fikastunden förstås".
Fikastund har guld i mun, tycker alla. Inte minst vår seniorhund Roxy, som alltid är först med glupande aptit.
Nu hade snön töat bort och turen genom skogen gick lätt. Men aldrig vi glömmer att besöka Rolfs sten, som står så vacker mot sjön i bakgrunden.
Alltid anger våra telefoners gps-er vitt skilda värden då vi ska sammanfatta gångsträckan. "Vem i hela världen kan man lita på"? Det är inte bara halta Lotta som ställer den frågan. "6,5 km är lagom", avgjorde Karl-Erik och sa:
"Kommande två torsdagar går vi i stan. Vi möter upp som vanligt kl 09.00 på bibblans parkering. Sedan firar vi Jul och det är också kul"!
Välkomna då!
/ Ove