Vi kände oss särskilt välkomna då Berndt Petersson tog emot oss i Mariakyrkans entré. Vi hängde av oss ytterkläderna och äntrade trapporna ner till bottenvåningen. Här var dukat vid alla bord, runda som rektangulära.
Det spreds en bekant doft som vi känner igen. Här ska bjudas på kaffe och våfflor! Våffeldagar behöver inte vara Vårfrudagar, som hörselsvaga människor fordom tyckte sig tro.
Dagens Hovmästare, Bengt Bolander kom ut till borden med nygräddade skapelser försedda med grädde och sylt som sig bör.
Allteftersom fylldes platserna i lokalen av Seniorer och samtalen kring borden kom igång på allvar. Men så trevligt! Kyrkans pastor och vaktmästare anslöt sig till vår skara, så nu kunde vi räkna upp oss till 52 deltagare.
Det anbefalldes tystnad. Vår seniortrubadur Lars Oscarson stod framför oss med sin gitarr i rätt läge. "Jag har blivit anmodad att sjunga och spela för er", sa han. Han berättade om ett besök i Kina, där man fick välja vilken musik man ville höra ur en särskild meny. Vi fick vid borden ett papper med en meny av sångtitlar ur vilka vi fick välja. Menyn bestod av titlar ur vår svenska vis-skatt. Lars berättade, spelade och sjöng och vid ett par tillfällen kunde vi alla stämma in i refrängen. Tack Lasse för att du ställer upp och underhåller oss!
När vi alla kände oss mätta och nöjda, reste sig vår ordförande Gun Oscarson, kallade fram dagens arrangörer och tackade dem för att de fixat till denna fest. En uppriktig och varm applåd från oss alla följde därefter.
Hoppas att detta snart kan upprepas!