Den 1:e februari startade vi från Grand som vanligt. Vi räknade in oss som aderton utvalda och vi fick faktiskt var sin stol i plenisalen hos Hallbergs, i deras trivsamma uterum. På vägen stötte vi inte helt oförmodat på Örjan Larsson. Han hade ett och annat att andraga på sin felfria göteborgska. En "spork" utdelades och det förspordes att nästa gång en 100-kopp ligger i stöpsleven.

Så skrev vi den åttonde februari. Föret var kramsnö och rundan gick över Skinnarna, Ekebacken och till Götradsgatan, där Annika Petersson upplät sin uteplats för fikapaus. En stor upplevelse för Ove var att han tilldelades "hundrakoppen", den största utmärkelse som man historiskt kan tilldelas. Till dags dato har högst tio vandrare erhållit densamma. Trägen vinner!
Nu ansåg färdledaren att återtåget till Grand borde gå över Ågårdsbron för att stipulerad längd skulle uppnås. Emellertid blev rundan avkortad vid Järnvägsbron, för att vandrarna skulle passera en numera känd villa. Sträckan vi avverkade blev drygt 8 km och det är faktiskt godkänt som långpromenad!

Vi skrev den 24 februari, då vi i 6-gradig kyla i solsken gick utefter vår å, som speglades av himmelen den blå. Efter att ha passerat alla nya gator med högtidsnamn, fann vi lätt ett fikarum så nätt. Vid återfärden mötte vi ett par, som rastande en bulldog på vägen var. Den hunden ville gärna klappad bli, så goda kompisar blev vi. Att mäta sträckan som vi gått? Jo, sjuttio hektometrar smått!

Mars sägs vara den första vårmånaden, men då termometern visade -12 grader på vår celsiusskala en halvtimme före ordinarie starttid, funderade det äkta paret enligt följande: Vintermånaden februari borde ha en extra skottdag i år, så vi lägger in promenaden under denna rubrik.
Vi åtta tappra trappers som tågade fram längs Ljungby södra och östra förstäders gator, fann att den ryska isvinden mojnat och temperaturgradienten var i  kraftigt stigande. Efter sedvanlig fikapaus med trevligt samspråk i uppvärmt uterum, kände vi oss riktigt varma i kläderna för återgången till utgångspunkten.