Ett glatt humör, är mer än pengar, mer än all världens rikedom.
På livets evigt gröna ängar, står alltid lyckan då i blom.
Och om du ler, mot hela världen, ler hela världen
som ett solsken mot dig
I dina spår, vi går och sjunger. Vad kan man mera önska sig?
Säg det med ett leende, och med en glimt i ögonvrån.
Och ha överseende, ifall man trampar dig på tån.
Var som ett solsken i april, och vänd den glada sidan till.
Ja, säg det med ett leende, och med en glimt i ögonvrån.
Bättre och bättre dag för dag, bättre och bättre dag för dag.
Bara glädje hjärtat rymmer, strunt i sorgerna och alla bekymmer.
Om, än, ställningen är svag, så sjung med välbehag:
Ah-ah-ah-ah-ah-ah-ah. Det blir bättre och bättre dag för dag.
Jag har sett Miss Grekland
Jag har sett Miss Kina
Nästan alla världens vackra Misser har jag mött
Och jag tyckte alla, sköna var och fina
Men när jag kom hem till Värmland
Mötte jag en Värmlandsjänta
Och hon är för mig det allra sötaste av sött
Lilla söta fröken Fräken ifrån Fryken
Blev Miss Värmland nu i år
Alla Värmlandspulsar slår, när hon genom staden går
Lilla söta fröken Fräken ifrån Fryken
Hon är blond som ängens råg
Vackrast utav alla flickorna jag såg
Hon ger bilden av det sköna Värmeland
Och hon passar ej vid Medelhavets strand
Hon med sjöarna och skogarna, vill vandra hand i hand
Och som Kalsta-sola skiner hon så glatt
Och hon lockar mig till kärleksfulla skratt
Hon är den som jag beundrar mest, och ni skall veta att
Lilla söta fröken Fräken ifrån Fryken
Blev Miss Värmland nu i år
Alla Värmlandspulsar slår, när hon genom staden går
Lilla söta fröken Fräken ifrån Fryken
Hon är blond som ängens råg
Vackrast utav alla flickorna jag såg
Ibland blir din vardag så underligt grå
Allt verkar tråkigt och svårt att förstå
Kanske du tycker att dagen blir lång
Följ då mitt råd, ta och tralla en sång
Sjung och le, sorgerna göm, och glöm en värld så trist
Du skall se, som i en dröm, att allting ordnar sig till sist
Sjung och le, tro lilla vän, påhopp och kärleken
Och snar du ser, att du vill ha mer, av allt som livet ger
Åren de går ju så svindlande fort
Människor jäkta och allt ska bli gjort
Tänk på att lyckan du har i din hand
Glöm ej att leva och njuta ibland
Sjung och le, sorgerna göm, och glöm en värld så trist
Du skall se, som i en dröm, att allting ordnar sig till sist
Sjung och le, tro lilla vän, påhopp och kärleken
Och snar du ser, att du vill ha mer, av allt som livet ger
Kalla den änglamarken eller himlajorden om du vill
Jorden vi ärvde och lunden den gröna
Vildrosor och blåklockor och lindblommor och kamomill
Låt dem få leva, de är ju så sköna
Låt barnen dansa som änglar kring lönn och alm
Leka tittut mellan blommande grenar
Låt fåglar leva och sjunga för oss sin psalm
Låt fiskar simma kring bryggor och stenar
Sluta att utrota skogarnas alla djur!
Låt örnen flyga, låt rådjuren löpa!
Låt sista älven som brusar i vår natur
Brusa alltjämt mellan fjällar och gran och fur!
Kalla den änglamarken eller himlajorden om du vill
Jorden vi ärvde och lunden den gröna
Vildrosor och blåsippor och lindblommor och kamomill
Låt dem få leva, de är ju så sköna
Som blågrå dyning, bohusbergen rullar
I ödsligt majestät, mot havets rand
Men mellan dessa kala urtidskullar
Är bördig jord, och gammalt bondeland
Dit tränger Skagerack, med blåa kilar
Och strida strömmar, klara som kristall
Och lummig lövlund står med björk och pilar
Och ask och ek vid ladugård och stall
Kom, Rönnerdahl, till Ängön nu om våren!
Nu häckar ejder, gravand, mås och trut
I vildrosbuskarana och björnbärssnåren
Har finkarna, och mesarna tittut
På slånens taggiga och svarta grenar
Syns inga gröna blad, men knopp och blom
Som breder över gråa gärdsgårdsstenar
Ett pärlstrött flor av snövit rikedom
Kom ut till stränderna, de ödsligt sköna
Med slån och hagtorn böjda djupt av storm
Med gamla båtvrak som har multnat gröna
Men än i brustna skrov, bär vågens form
Där mellan hav och land, på sand som skrider
På tång som gungar, kan du ensam gå
Och leva i, de längst förflydda tider
Och i ditt släktes framtid likaså
Jag är fattig bonddräng, men jag lever ändå
Dagar går och kommer, medan jag knogar på
Harvar sår och plöjer, mockar, gräver och bär
Går bak mina oxar, hojtar, visslar och svär
Jag är fattig bonddräng, och jag tuggar mitt snus
Och när lördan kommer, vill jag ta mig ett rus
Sen, när jag blitt livad vil jag tampas och slåss
Vila hos en flicka vill jag också, förståss
Sen så kommer söndan, och då vill vår präst
Att jag ska i kyrkan, men då sover jag mest
Prästen kan väl sova hela måndagen men
För en fattig bonddräng, börjar knoget igen
Så går hela veckan , alla dagar och år
Jag går med min lie. och jag plöjer och sår
Jag kör mina oxar och jag hässjar mitt hö
Harvar, gnor och trälar, och till sist skall jag dö
Står där, fattig bonddräng invid Himmelens port
Lite rädd och ledsen för de synder jag gjort
Man ska inte supa, hålls med flickor och slåss
Herren, Gud i Himlen, är väl missnöjd förstås
Men då säger Herren, Fattig bonddräng kom hit
Jag har sett din strävan och ditt eviga slit
Därför fattig bonddräng, är du välkommen här
Därför fattig bonddräng, skall du vara mig när
Åh jag fattig bonddräng står så still inför Gud
Och sen klär han på mig den mest snövita skrud
Nu Du, säger Herren, är ditt arbete slut
Nu Du, fattig bonddräng får Du vila ut
I Roslagens famn på den blommande ö,
där vågorna klucka mot strand
och vassarna vagga och nyslaget hö
det doftar emot mig ibland,
där sitter jag uti bersån på en bänk
och tittar på tärnor och mås,
som störtar mot fjärden i glitter och stänk
på jakt efter födan, gunås.
Själv blandar jag fredligt mitt kaffe med kron
till angenäm styrka och smak
och lyssnar till dragspelets lockande ton,
som hörs från mitt stugugemak.
Jag är som en pojke, fast farfar jag är,
ja rospiggen spritter i mig!
Det blir bara värre med åren det där
med dans och med jäntornas blig.
Se, måsen med löjan i näbb, han fick sitt!
Men jag fick en arm om min hals!
O, eviga ungdom, mitt hjärta är ditt,
spel opp, jag vill dansa en vals.
Det doftar, det sjunger från skog och från sjö,
i natt ska du vara min gäst!
Här dansar Calle Schewen med Roslagens mö
och solen går ned i nordväst.
Då vilar min blommande ö vid din barm,
du dunkelblå, vindstilla fjärd
och juninattsskymningen smyger sig varm
till sovande buskar och träd.
Min älva, du dansar så lyssnande tyst
och tänker, att karlar är troll.
Den skälver, din barnsliga hand, som jag kysst,
och valsen förklingar i moll.
Men hej, alla vänner, som gästa min ö!
Jag är både nykter och klok!
När morgonen gryr, ska jag vålma mitt hö
och vittja tvåhundrade krok.
Fördöme dig skymning, och drag nu din kos!
Det brinner i martallens topp!
Här dansar Calle Schewen med Roslagens ros
han dansar när solen går opp
I Samborombon, en liten by förutan gata
Den ligger inte långt från Rio de la Plata
Nästan I kanten av den blåa Atlanten
Och med Pampas bakom sig, många hundra gröna mil
Dit kom jag ridande en afton I april För jag ville dansa tango
Dragspel, fiol och mandolin, Hördes från krogen och I salen steg jag in
Där på bänken I mantilj och med en ros vid sin barm
Satt den bedårande lilla Carmencita
Mamman, värdinnan, satt ivrån Hon tog mitt ridspö, min pistol och min manton
Jag bjöd upp och Carmencita sa: -Si, gracias, señor, vamos a bailar este tango!
Carmencita, lilla vän Håller du utav mig än?
Får jag tala med din pappa och din mamma Jag vill gifta mig med dej, Carmencita!
Nej, Don Fritiof Andersson Kom ej till Samborombon
Om ni hyser andra planer när det gäller mej Än att dansa tango!
Ack, Carmencita, gör mej inte så besviken
Jag tänker skaffa mej ett jobb här i butiken
Sköta mej noga, bara spara och knoga
Inte spela och dricka men bara älska dej
Säj, Carmencita, det är ändå blott för mej
Säj, som du vill dansa tango
Nej, Fritiof, ni förstår musik Men jag tror inte ni kan stå I en butik
Och förresten sa min pappa just I dag att han visste
Vem som snart skulle fria till hans dotter
En som har tjugotusen kor Och en estancia som är förfärligt stor
Han har prisbelönta tjurar Han har oxar, får och svin
Och han dansar underbart tango
Carmencita, lilla vän
Akta dej för rika män!
Lyckan den bor ej I kalvar eller kor
Och den kan heller inte köpas för pengar
Men min kärlek gör dej rik
Skaffa mej ett jobb I er butik!
Och när vi blir gifta söta ungar ska du få
Som kan dansa tango
Inatt jag drömde något som
Jag aldrig drömt förut
Jag drömde det var fred på jord
Och alla krig var slut
Jag drömde om en jättesal
Där statsmän satt i rad
Så skrev dom på ett konvolut
Och reste sig och sa
Det finns inga soldater mer
Det finns inga gevär
Och ingen känner längre till
Det ordet militär
På gatorna gick folk omkring
Och drog från krog till krog
Och alla drack varandra till
Och dansade och log
./.
Inatt jag drömde något som
Jag aldrig drömt förut
Jag drömde det var fred på jord
Och alla krig var slut
Vad jag drömt om dig
Lilla Elin mjuk som sommarns vind
Söt som sockerstrut
Med brun och fjunig kind
Under alla år
Har jag burit med mig drömmen
Drömmen om Elin
Leende under en blommande lind
Vad min dröm är skön där är du så ung och varm och ljus
Solen I ditt hår
Ett avsked vid ditt hus
I min ensamhet vänder jag tillbaks till drömmen
Drömmen om Elin
Barbent I tunn sommarblus
Musik
Elin I min dröm
går ditt skratt mot skyn som en ballong
Du far I min famn och vinden drar en sång
Det blev aldrig vi
Men jag drömmer ändå drömmen
Drömmen om Elin
och om en sommar en gång.
Musik
Efter en strävsam och arbetsfylld dag
Träffas så gärna min flicka och jag
Solen går ned bakom barrskogen grön
Kvällen är ljuvlig och skön
Dagen har varit så tryckande het
Nu väntar oss åter det bästa vi vet
En afton i båten med den man har kär
Och kryssen bland holmar och skär
När månen står rund
Över vikar och sund
Då lämnar vi hamnen i Oxelösund
När morgonen gryr
Vid Hävringe fyr
Mot framtid och lycka vi styr
Kom alla glada känn doften av hav
Hoppa ombord för just nu bär det av
Kom ska vi göra entur runt vår kust
Kom med oss om du har lust
Vi går på kryss ned mot Gustav Dahlén
Vinden har mojnat så timmen blir sen
Stjärnorna tindra i ljus sommarnatt
Därför så sjunger vi glatt
När månen står rund
Över vikar och sund
Då lämnar vi hamnen i Oxelösund
När morgonen gryr
Vid Hävringe fyr
Mot framtid och lycka vi styr
Stig nu ombord för hos mig finns det plats
Kom och följ med på en månskensseglats
Du kan få jobb i min varma kabyss
Lönen du får är en kyss
Månstrålar glittrar på böljan den blå
Då är det inte så svårt att förstå
Att vi tillsammans i gungande båt
Sjunger en glad sjömans-låt
När månen står rund
Över vikar och sund
Då lämnar vi hamnen i Oxelösund
När morgonen gryr
Vid Hävringe fyr
Mot framtid och lycka vi styr
Det går en dans på Sunnanö, där dansar Rönnerdahl,
med lilla Eva Liljebäck på pensionatets bal,
och genom fönstren strömmar in från skärgårdsnatten
sval doft av syrener och jasmin i pensionatets sal,
doft av syrener och jasmin i pensionatets sal.
Och lilla Evas arm är rund och fräknig hennes hy,
och röd som smultron hennes mun, och klänningen är ny.
Herr Rönnerdahl, det är ju ni som tar vem ni vill ha
bland alla kvinnor jorden runt, det har jag hört ha-ha,
bland alla kvinnor jorden runt, det har jag hört ha-ha.
Att ta är inte min musik, nej fröken, men att ge
Jag slösar men är ändå rik, så länge jag kan se.
Vad ser ni då, herr Rönnerdahl, kanske min nya kjol?
Ja den, och kanske något mer. T hit en bra fiol.
Ja den, och kanske något mer. Ta hit en bra fiol.
Där går en dans på Sunnanö till Rönnerdahls fiol,
där dansar vågor, dansar vind, och snön som föll ifjol
den virvlar där, där går ett brus igenom park och sal,
och sommarmorgonen står ljus och södergöken gal,
och sommarmorgonen står ljus och södergöken gal.
Och lilla Eva dansar ut med fänrik Rosenberg,
och inga fräknar syns på hyn, så röd är hennes färg.
Men Rönnerdahl är blek och skön och spelar som en gud
och svävar i en högre rymd, där Eva är hans brud,
och svävar i en högre rymd, där Eva är hans brud
Det är morgon och vi hissar segel, och snart nog ligger Furön i lä.
Och havet är blankt som en spegel, och det doftar fernissa och trä
Vi styr ut och når snart Ålöfjärden, där båtarna går ganska tätt
Och med flaggan i topp börjar färden, våran kust är den bästa vi sett.
En skärgårdsvals från Oxelösund, den förs över vågor med saltstänk i
Vi kryssar fram bland holmar och sund, i en skimrande morgonstund
En skärgårdsvals från Oxelösund, där dragspelet ger oss en melodi
Där seglets rytm blir böljande rund, i valsen från Oxelösund
Och när himlen sen skymmer sig sakta, då lägger vi till i en vik
Där en sothöna ungarna vakta, och helt nära hörs måsarnas skrik
Vi tänder en eld framåt kvällen, allt känns som et stort äventyr
När vi grillar vår fisk uppå hällen, i fjärran syns Hävringe fyr.
En skärgårdsvals från Oxelösund, den förs över vågor med saltstänk i
Vi kryssar fram bland holmar och sund, i en skimrande morgonstund
En skärgårdsvals från Oxelösund, där dragspelet ger oss en melodi
Där seglets rytm blir böljande rund, i valsen från Oxelösund
Ingrid lilla, se hur strömmen dansar
Alla böljorna ha vita fransar
Se på gubben i den gröna båten
Hur han vevar upp sin stora håv!
Ser du löjorna, se hur de glittrar
Fåglarna i Strömparterren kvittrar
Ser du måsarna och hör du göken?
Ingrid lilla, göken gal i stan
Solen strålar över staden
Och nu kommer vaktparaden:
Trumme-rumme-rumme-rumme-rumsan!
Trumman går och nu slår klockan tolv!
Bacchi tempel öppnar famnen
Och båtarna i hamnen
Klämtar klockorna: Det är serverat!
Säg Ingrid lilla vad vill du ha?
Blå foreller och så så'nt som smäller
Och som börjar skumma när man häller!
Fikon, druvor, dadlar, karameller
Och en liten grön kan Ingrid få
En så'n där som kommer från Västindien
Och som blommar upp som ros på kinden
Med en aning doft av tamarinden
Nej, jag menar visst en curaçao!
Ner för brinken fort som blinken!
Här går leden! In på Freden!
Jag är Orfeus! Här är underjorden!
Kors, där seglar ju ett skepp hitåt!
Ner i källarn! Akta kjolen!
Hör du lutan? Hör fiolen
Ingrid, hör! Det är ju Evert Taube
Som tar emot dig med din egen låt!
Denna kåk har varit våran uti många herrans år
Denna kåk har varit vår och det har nog satt sina spår
Denna kåk den har hängt i , och den har stått i vått och torrt
Men nu är det slut på det för nu skall trettifyran bort
Ja nu är det slut på gamla tider
Ja nu är det färdigt inom kort
Nu skall hela rasket rivas
Nu skall hela rasket bort
Så jag tar farväl och stora tårar rullar på min kind
Nu är det slut på gamla tider
Nu går trettifyran i himlen in
Denna kåk var ganska rar och släppte solen till oss in
Den var också generös med fukt och kyla regn och vind
Den var snäll och lite gnällig och den ville alla väl
Och den var vår i alla väder fastän gisten ful och skev
Ja nu är det slut på gamla tider
Ja nu är det färdigt inom kort
Nu skall hela rasket rivas
Nu skall hela rasket bort
Så jag tar farväl och stora tårar rullar på min kind
Nu är det slut på gamla tider
Nu går trettifyran i himlen in
Här i kåken har vi härjat sen vi alla varit små
Här i kåken klådde morsan vicevärden gul och blå
Ja vår kåk har fått stå pall för smällar hårda så det dög
Som när far gick genom väggen så att spån och plankor flög
Ja nu är det slut på gamla tider
Ja nu är det färdigt inom kort
Nu skall hela rasket rivas
Nu skall hela rasket bort
Så jag tar farväl och stora tårar rullar på min kind
Nu är det slut på gamla tider
Nu går trettifyran i himlen in
Får jag lov, lilla pappa, du lovade mig en dans!
Får jag lov, vill du dansa med mig?
Ingen för som du gör, sån dansör som du, pappa,
det finner man ingenstans.
Vilken dag, vilken fest, o, så lycklig jag är i kväll!
Hör fiolernas susande sång!
Jag blir yr men du styr.
Har du märkt att min klänning är lång?
./.
Ack, min Ellinor, bara blunda och hör musiken,
känn i ditt hjärta rytmiken, tänk ingenting,
bara dansa och le. Som en ros vaggar i vind,
mjuk och lugn skall en flicka vara
- Allt kan jag inte förklara, men kyss min kind! ./.
Gamle Svarten, kamrat på vida färden
Gamle Svarten, den bäste här i världen
När din vandringsfärd är över
Väntar gröna ängars klöver
På dig, min trogne gamle vän
Trava på kamrat, ty redan lyser månen vår färd
Trava på kamrat, du vet att lönen mödan är värd
På din säkra rygg du mig i natten bär
Till henne som är för oss båda kär
Trava på kamrat, ty hon oss väntar vid hemmets härd
Gamle Svarten, kamrat på vida färden
Gamle Svarten, den bäste här i världen
När din vandringsfärd är över
Väntar gröna ängars klöver
På dig, min trogne gamle vän
Hovarna slår muntert mot vägens sten
Vad gör det att jag är trött och timmen sen?
Till henne det bär över berg och mo
Ner till stugan i dalens ro
Och stjärnor lysa vägen till vårt lilla bo
Gamle Svarten, kamrat på vida färden
Gamle Svarten, den bäste här i världen
När din vandringsfärd är över
Väntar gröna ängars klöver
På dig, min trogne gamle vän
På dig, min trogne gamle vän
Inte visste vi va kärlek var,
förr n lilla Dagny kom till stan.
Nu sitter vi där och doppar skorporna,
på kafe sjuan hela dan
Och alla så ropar vi i kör att
Dagny kom hit och spill
Å - å - å Dagny fem droppar till.
Hör hur mitt hjärta sjunger traldilldill
Brunbränd gick hon mellan våra bord,
ja hon va nästan alldeles svart
Vi satt och tryckte på små kärleksord
men liksom kom ej någon vart.
För så fort nå n försökte skrek dom andra
Dagny kom hit och spill...
Vi spelade på grammofonen där,
och titta snett uppå varann.
Wienerbröd och mazarinerna och sockerkakorna försvann,
i fyra små feta killar som skrek:
Dagny kom hit och spill
Å - å - å Dagny fem droppar till.
Hör hur mitt hjärta sjunger traldilldill
Allting hade kanske slutat bra
om inte Dagny sagt en dag:
Hejsan älsklingar nu bjuder jag
och ni får ta vad ni vill ha.
Oj oj vad vi svällde upp på grund av:
Dagny kom hit och spill
Å - å - å Dagny fem droppar till.
Hör hur mitt hjärta sjunger traldilldill
I saligt rus av hennes vackra ord
Vi glömde bort att säga tack
Vi åt och drack så allihopa sprack
och i tapeten sa de SMACK!!!!!
Ruinerna sjunger ännu där om:
Dagny kom hit och spill
Å - å - å Dagny fem droppar till.
Hör hur mitt hjärta sjunger traldilldill
Hör hur mitt hjärta sjunger traldilldill
Hör hur mitt hjärta sjunger traldilldill
Dansen den går uppå Svinnsta skär,
hör klackarna mot hällen.
Gossen han svänger med flickan kär
i stilla sommarnatt.
Blommorna dofta från hagen där
och många andra ställen
och mitt i taltrastens kvällskonsert
hörs många muntra skratt.
Ljuvlig är sommarnatten,
blånande vikens vatten.
Och mellan bergen och tallarna,
höres musiken och trallarna.
Flickan har blommor i håren,
månen strör silver i snåren.
Aldrig förglömmer jag stunderna där
uppå Svinnstaskär.
Gossen tar flickan uti sin hand
och vandrar nedåt stranden,
lossar sin jolle och ror från land,
bland klippor och bland skär.
Drömmande ser han mot vågens rand,
som rullar in mot sanden,
kysser sin flicka så ömt ibland,
och viskar "e;Hjärtans kär"e;.
Ljuvlig är sommarnatten,
blånande vikens vatten.
Och mellan bergen och tallarna,
höres musiken och trallarna.
Flickan har blommor i håren,
månen strör silver i snåren.
Aldrig förglömmer jag stunderna där
uppå Svinnstaskär.
Solen går upp bakom Konungs sund,
och stänker guld i vågen.
Fåglarna kvittra i varje lund,
sin stilla morgonbön.
Gäddorna slå invid skär och grund,
så lekfulla i hågen.
Men sista valsen i morgonstund,
man hör från Svinnsta skär
Ljuvlig är sommarnatten,
blånande vikens vatten.
Och mellan bergen och tallarna,
höres musiken och trallarna.
Flickan har blommor i håren,
månen strör silver i snåren.
Aldrig förglömmer jag stunderna där
uppå Svinnstaskär.
För ingen gav mej en sådan stund
som Jungfrun från Oxelösund
Och ingen räckt mej en sådan mund
som Jungfrun från Oxelösund
Jag hållit i mina armar
så många ljuvliga barmar
men ingen, ingen så ljuv och rund
som Jungfrun från Oxelösund
För ingen gav mej en sådan stund
som Jungfrun från Oxelösund
Och ingen bjöd mej ett sånt förbund
som Jungfrun från Oxelösund
Jag öst ur tusende brunnar
och kysst otaliga munnar
men ingen, ingen så röd och rund
som Jungfruns från Oxelösund
Ty ingen gav mej en sådan stund
som Jungfrun från Oxelösund
åh om jag blott finge ta min blund
hos Jungfrun från Oxelösund
Ej skutan mer ska mej locka
snart har jag min egen docka
På vem kan man lita i varje stund
jo, flickan från Oxelösund